Fösta gången jag skriver...

Hej...det är konstigt, att jag inte har varit här tidigare, men jag har inte kunnat skriva en rad(eller läsa för den delen) ang min hjärntumör. Jag pratar om det och det är ok, men det har tagit emot att skriva av någon anledning. Kanske beror på att man har lite svårt att greppa att man faktiskt har cancer...Det var inget jag hade med i mina framtidsplaner, att få cancer som 35 åring. Jag har valt att försöka leva här och nu, så vanligt det bara går. Jag mår ju ganska bra, trots cellgifterna jag får var 6:e vecka, jag är bara trött. Första veckan efter jag fått dosen är lite tuff, då mår jag väldigt illa och är gööööörtrött, det är helt sjukt att man kan vara så trött och ändå fungera(någolunda...;o) ) Men jag kämpar på, framför allt för mina fina små killar! Vad skulle jag göra utan dem, de stärker mig och ger mig styrka i mitt livs tuffaste match!! Och tack alla vänner och släktingar som hjälper och stöttar mig! Ni är underbara och jag är så oerhört tacksam att ni finns i mitt liv! Kram på er alla som läser detta!/Annika

Cellgiftsbehandling idag

Idag är det åter dags för cellgiftsbehandling för Annika. Bieffekterna sedan förra gången har framför allt varit minskad aptit/illamående och ökad trötthet. Men vi försöker hålla humöret uppe. Den här helgen hade Annika ett späckat program med både tjejmiddag och tivolibesök.